Se alle spørsmål til Anna Larsson svarer på spørsmål om gjeting

Send inn spørsmål til Anna Larsson svarer på spørsmål om gjeting

Jag tror att man kan komma långt med att tänka på att lägga upp träningen i små steg, att inte sätta hunden i situationer den inte är mogen för och att hålla stressnivån nere så gott det går både hos hund, får (och förare!). Många straff utdelas för att vi gjort träningen för svår för tidigt!

Den svåra utmaningen är att det är ett ständigt pågående arbete där tre parter interagerar med varandra. Vi kan inte vips få fåren att sluta förstärka hundens beteende på samma sätt som vi kan styra en figurant och det är inte heller korta, statiskt lika moment som hunden ska utföra. Där i ligger svårigheten -och tjusningen!

Folk som inte vallar, tänker ofta sig att det går att lära in höger-vänster-framåt-stopp i andra situationer, få hunden verkligt säker på kommandona och sedan överföra det till vallningen. Men vallning är inte så enkelt! Det som påverkar djuren är kroppspråk och attityd, vilja och utstrålning hos hunden. Vi brukar säga att vallning är inte vad hunden gör med benen utan vad den gör med huvudet! Det gör att får reagerar olika på hundar, trots att de kan ha sprungit på samma avstånd eller i vårt tycke har utfört samma rörelse!

Jag upplever att träningen i vallningen blivit allt bättre under de senaste åren med bättre förståelse för hur vi ska utveckla hundarnas egenskaper. Men jag har inte sett någon klickertränad vallhund men vem vet om det kommer en dag! Tills dess jag kan mer är prio 1 för mig bra träning (för alla parter) snarare än att det promt måste vara klickerträning i vallningen.