Jeg vet ikke hva jeg skal gjøre egentlig. Har nettopp komt inn fra en treningsøkt ute, innkalling. Vi gikk litt rundt og jeg testet han. Han kommer stortsett når jeg roper, når han ikke er så langt borte. MEN, når han får nesa ned i bakken er det gjort. Da lever han i sin egen boble. Ørene er stengt og han er ikke åpen for noe. Han er rett og slett helt i sin egen verden og nekter å høre på meg.

I dag var jeg super gira på innkallingstrening. En pose godis, en tauknute, klikker og en stor dose motivasjon og positiv innstilling. Hunden var i langline og vi var i gang. Som sagt, går det veldig greit, intill han får nesa i bakken, da får jeg ikke kontakt med han før han er ferdig. Han kom med en gang jeg ropte. Han kommer løpende mot meg med logrende hale og toucher hånda mi (håndtarget). Han får godis, ros og ett klapp.

Tingen er at han ikke kommer, for han blir så utrolig distrahert av lukter og ting han ser. Jeg har prøvd alt. Jeg løper andre veien, gjemmer meg, roper, vifter med armene og prøver å gjøre meg veldig spennende. Lokker med godis og leker. Men han bare ser dumt på meg før han setter nesa i bakken igjen. Det går veldig greit så lenge han ikke blir distrahert av lukter osv. Han er også utrolig opptatt av å markere over alt.

Motivasjonen er helt på bånn og jeg vet ikke helt hva jeg skal gjøre.

Han kommer ikke når:

- Han ser noe spennende

- Lukter noe

- Når han finner ut at han har lyst å gå ett sted

Han kommer når:

- Det ikke er så lang avstand

- Det er lite distraherende ting

Hvor gammel er denne hunden?

det jag skulle ha testat är att:

ha störningar på kort avstånd

ha störningsfritt (så gott man nu kan styra över det) på långt avstånd

inte över huvud taget ropa när man är ganska säker på att han ändå inte kommer komma, då försvagas signalen helt i onödan

kört om träningen helt från början, först med en betingning av ordet. "Hit- ge gods" , "Hit-ge godis" osv... ca 15 ggr i rad. sen gå vidare och stanna upp ngn annan stans och göra samma sak där. Hunden behöver inte komma eller prestera någonting,  utan du säger det när han hstår/sitter hos dig. när ni har kört den här betingning på flera platser så kan du testa det när han tittar åt ett annat håll (fortfarande helt nära dig) börtja sedan testa i gradvis svårare situatuoiner, dvs när han är nära dig och det dyker upp störningar i form av dofter, synintryck etc. och när han är lite längre ifrån dig och det INTE är några störningar. (efter hand som det fungerar bra på båda fronter såp kan d börja kombinera, att testa det när han är längre ifrån och det även är relativt enkla störningar som sedan blir svårare och svårare.
De gånger han inte lyssnar så ignorera. gör om efer 20 sekudner eller så, men undvik att tjata kommandot. de gånger du är ganska säkjer på att han itne kommer reagera, så säg inte ens ordet, gå bara och hämta honom. Väl framme kan du isf säga Hit och ge en godbit i munnen,(betingningsfasen)

lycka till..

Theo er snart 16 månder

Jeg vil påstå at innkallingstrening ikke er noe man kan holde på med litt nå og da med mindre man har en svært førerorientert hund. Jo mindre førerorientert hunden er, jo mer må den "hjernevaskes". Med "hjernevask" mener jeg at det første som faller hunden inn når den hører innkallingsordet, er å innfinne seg hos eier.

For å få til dette må hunden aldri få sjansen til ikke å adlyde. Kommer den ikke på første forsøk, så må man hente den evt. bruke langline hvis hunden ikke lar seg hente. Og så må man være konsekvent på dette hver eneste dag, på hver eneste tur ute og inne. Hunden må aldri oppleve at hvis den later som den ikke hører, så betyr det bare at den får lov til å fortsette med det morsomme den holder på med. Tar du det litt videre, så kan du etter hvert begynne å belønne med å la den fortsette med det morsomme den gjør etter at den har kommet og fått frisignal. Hvis den ikke kommer og må hentes/taues inn er det derimot slutt på moroa.

Å kalle inn for så å koble hunden er også dumt. Jeg gjør det aldri med mindre jeg er helt nødt og det er kanskje en av hundre ganger. Poenget er jo at innkallingen i så liten grad som mulig skal gi negative assosiasjoner hos hunden.

En annen ting er jo at hunden din er i en alder da de har en tendens til å glemme alt de har lært. Trøsten er da at hvis du har trent mye på dette og hatt god innkalling, så vil det komme tilbake når hormonene er ferdig med å rase fra seg. Det som er viktig da er at du er tålmodig og ikke lar hunden få erfaring med at innkalling betyr "kom hvis du gidder og har tid". Det er også viktig at du ikke "maser" og kaller inn i tide og utide hvis du ikke er rimelig sikker på at hunden faktisk kommer. F.eks. når han likevel er på vei mot deg.

Lykke til!

Yozzy:

 

Å kalle inn for så å koble hunden er også dumt. Jeg gjør det aldri med mindre jeg er helt nødt og det er kanskje en av hundre ganger. Poenget er jo at innkallingen i så liten grad som mulig skal gi negative assosiasjoner hos hunden.

 

ja, absolut! En bra sak att göra där tycker jag är att man ganska ofta ändå (kanske var 10e inkallning eller så) faktiskt kopplar upp hunden, belönar och sen släpper loss den igen. Ibland på en gång, ibland när man gått några meter. För jag tycker att det är jätteviktigt att hunden lär sig att uppkoppling inte = slut på allt det roliga, utan tvärtom, uppkoppling = roligt hos matte, sen får jag (troligtvis) vara lös igen :)

Tusen takk for tips =) Nå har vi trent jevnlig i ett tre uker. Ser litt fremgang, men ikke så mye som jeg hadde håpet på. Skjønner bare ikk helt hvordan jeg skal få han til å slutte å være så opptatt av alt rundt seg, at han skal fokusere på MEG! Kanskje litt kontakt trening? hmmmm... Men når han ikke kommer når jeg roper, skal jeg bare tråkke på lina og vente til han kommer? Når jeg tråkker på lina og han skjønner at han ikke kommer seg lenger, så kommer han da...

Jeg mener at du bør gå og hente ham. Lærer han at det går greit å vente med å komme, så gjør han jo det og du ender opp med "slow motion"-innkallinger.

det sätt som jag har lärt in inkallning på är:

* betinga ett inkallningsord. (som jag beskrev i ett tidigare inlägg) Gör detta på många platser, börja inomhus där det ju är helt störningsfritt. Fortsätt sedan att stanna upp då och då på promenaderna: I skogen, på byn, överallt. Vad hunden gör under betingningen spelar ingen roll, det viktiga är att du säger ordet och hunden får sin godis. Här ska hunden bara lära sig att associera ordet med ngt bra.

* ha hunden hos dig, ha belöningen gömd i fickan så att hunden inte ser den. När hunden har uppmärksamheten på dig (det behöver inte vara ögonkontakt, men den ska inte stå och titta på annat) så säger du ditt inkallningsord och sedan backar du snabbt bakåt, några meter. (utan att säga något) När hunden kommer fram så tar du fram belöningen (INTE tidigare) och belönar. Upprepa många gånger och på olika platser.

* Samma som ovan, men nu gör du det när hunden tittar åt ett annat håll (Inte när den stirrar efter ett rådjur, en löptik eller liknande, utan när den bara ser åt ett annat håll) och gör precis på samma sätt, sen börjar du göra det när den ser ganska roliga saker, men inte är låst på det, dvs. du börjar öka störningarna. OM hunden  inte skulle ge respons på inkallningsordet så kör några repetitioner med steg 2, att hunden har uppmärksamheten på dig, innan ni går vidare. kanske var miljön/dofterna för svåra? Öka sedan svårigheterna gradvis, börja överraska hunden med en inkallnign när ni går promenad, när hunden svänger runt så beröm och backa snabbt bakåt, belöna.

* Börja med långlina och gör precis samma sak, och precis som tidigare på en nivå som låter hunden lyckas. Det finns ingen mening med att gå för fort fram eftersom det enda vi får av det är en hund som lär sig att inte lyssna på sitt inkallningsord.

* störningar och åter störningar! (varvat med enkla inkallningar) du kan t.ex. ha en kompis som står och frestar hunden med en frolic, (men stänegr handen om hunden försöker ta den) när du ropar hit så får kompisen bli helt passiv om det behövs, och när din hund vänder om mot dig så berömmer du, backar och belönar med ngt som är mycket godare än det som kompisen hade.

Du behöver inte backa alltid, men i början är det ett bra sätt för att få upp farten EFTER att hunden har börjat springa mot dig.   (inte före, det ska itne vara det att du backar som får hunden at komma, utan det att hunden reagerar på sitt ord drar igång den roliga leken)

Inkallning är en av min hunds absoluta favoritövningar, finns få saker hon reagerar så snabbt på som "HIT", hon fullkomligt älskar att höra det, vänder på en femöring och kommer rusande. Helt enkelt för att vi la en väldigt bra grund med de här stegen.

ja just det ja, en annan sak vi gjorde på steg 3 var att när hon var djupt försjunken i en lukt och inte reagerade av den anledningen, så pickade jag henne på rumpan, när hon lyfte huvudet och såg ut att undra vad jag höll på med så berömde jag väldigt glatt och backade bakåt. Jag upprepade aldrig inkallningsordet, men jag lät henne veta att det lönade sig att bryta det hon höll på med om hon hörde sitt inkallningsord. Men den grunden bör isf läggas när hunden fortfarande har vanligt koppel, så man kan picka på rumpan ganska snart efter att man sagt inkallningsordet. Och inte göras för ofta, utan de allra flesta repetitionerna bör vara sådana där hunden lyckas, och får en direkt respons på ordet.

Jeg tenker også at "superrepetisjoner" har noe for seg. Kan hende noen synes jeg høres grusom ut, men vent til han er skikkelig sulten. Ikke gi han maten sin i skålen. Hvis han liker maten sin, for eksempel, og får mat to ganger om dagen, så gjør sånn at han må komme på innkalling for å få begge måltidene. Ta med deg en skål, og hele frokosten hans ut på en kort tur i skogen. Rop på ham, og når han kommer så får han frokost. Resten av dagen roper du ikke. 

Eller kattemat på boks. Begynn med akkurat så lang avstand du kan selv om hunden hører etter, og når den kommer så gi den en hel boks. 

Bare ha én eller to repetisjoner om dagen. Som hver gang gir super uttelling uten at du kobler fast hunden. Ha den i langline ellers, og slutt og rop på den. Rett og slett. Bare gå ut i fra at hunden din, den kan ikke innkalling. Den forstår ikke hva du sier. Så bare slutt og rop. Skal du ha den inn, så gå å hent den.

Red: lagt til. 

Poenget er at du må gjøre innkalling til noe eksklusivt. Noe hunden håper du skal rope. Man får ikke eksklusive ting ti ganger om dagen :) Ble litt rotetete dette innlegget mitt, men jeg håper du forstår :) Og jeg vet også at det kan være veldig vanskelig å la være å rope på hunden hvis man ser at den er på tur i full fart bort til et menneske eller noe, men det er i sånne situasjoner man absolutt ikke må rope. Er hunden din kjempeopptatt med noe, og du er nesten helt sikker på at den ikke blir å komme - og du roper likevel - så lærer du bare hunden din én ting, og det er at innkallingsordet kan jeg bare ignorere. 

Har måttet bite meg selv i tungen flere ganger, for man har jo aller mest lyst å rope idet hunden er på vei til å gjøre noe man ikke liker, men det er liksom det man ikke må. :)  

Aspiranten:

Er hunden din kjempeopptatt med noe, og du er nesten helt sikker på at den ikke blir å komme - og du roper likevel - så lærer du bare hunden din én ting, og det er at innkallingsordet kan jeg bare ignorere.

ja, eller klassikern: När man ropar sitt inkallningsord så börjar hunden se sig om efter spännande saker som rådjur, andra hundar etc. , för det är DET den lärt sig att Hit betyder =P

Veldig enig med Yozzy.


Hvis dere har kommet inn i litt feil spor, og hunden har fått en del øvelse i å ignorere den gamle vanlige kommandoen, så er det sjelden dumt å starte på nytt med et helt nytt innkallingsord. (I aller verste fall kan du jo alltids gå tilbake til det gamle.) Eller en helt ny type lyd, som en fløyte. Jeg er stor fan av fløyte til "nødinnkalling". Jeg liker også å ha mange innkallingsnivåer (tror jeg har 5 nå?), noen både jeg og hunden kan slurve litt med, og noen som er mer "alvorlige" og som blir trent og forsterket deretter. Jeg elsker å gå med løs hund, der det er noenlunde trygt og lovlig, og er derfor innkallingsfanatiker.

Når det gjelder den typen distraksjon som har med nesen å gjøre, så kan det være lurt å tenke ut måter å trene spesifikt på dette i situasjoner der du har full kontroll og vet hvor alle de gode luktene er. F.eks. noe slikt:

(enkelt nivå, gjerne inne) Klin litt pølselukt på en flekk som du men ikke hunden på forhånd vet hvor er. La hunden gå bort til og begynne å snuse på flekken. Når du tipper at hunden er omtrent ferdig med å utforske flekken (les kroppsspråket), kall inn, belønn med noe veldig godt (bedre enn det det luktet av). Gjenta med en ny flekk og kall inn gradvis tidligere i snusingen.

(middels nivå) Lær hunden å lete etter en utlagt godbit eller leke. På et tidspunkt når hunden er i ferd med å søke, men ikke er veldig intens, og ikke i nærheten av tingen, kall inn. Belønn, og send ut for å søke igjen. Dette kan også med fordel gjøres en gang du har lurt hunden og det faktisk ikke ligger noe der ute, så er du helt sikker på at hunden ikke finner noe om den ikke kommer raskt. 

(middels/vanskelig) Strø masse fôr/godbiter ut over et større område. La hunden gå og støvsuge bakken, avbryt innimellom med en sitt- eller innkallingskommando. IKKE belønn fra din hånd/lomme - vis gjerne hunden at du ikke har noe - kun med å straks la hunden gjenoppta søket igjen hver gang den lyder. Viktig å kunne stoppe hunden raskt hvis den ikke hører, men det burde ikke være noe stort problem hvis du arbeider deg opp med enklere øvelser først. Denne øvelsen simulerer en situasjon der du som eier ikke har noe som kan måle seg med fristelsene "der ute" (andre hunder, ekorn..) MEN du kan likevel kontrollere når og hvordan hunden får tilgang til det den vil ha. 

(vanskelig (for hormonelle hannhunder)) Finn deg en flekk der en vakker tispe nettopp har markert (noe du ser på avstand, eller be en hundevenn om å ordne det) og kall inn idet hunden din akkurat når frem til flekken og har begynt å undersøke den. Send gjerne hunden tilbake som belønning. Viktig å fjerne hunden fra stedet umiddelbart hvis den ikke reagerer (line). 


Del opp og prøv å tren på hvert av de vanskelige elementene (som med snusing, eller lang avstand) hver for seg. Du er tydelig flink til å observere, fortsett med det. 


Du kan også ha stort utbytte av å trene MYE doggie zen/it´s your choice/værsågod-øvelser. Altså slike der hunden først må gjøre noe for deg for så å få tilgang til det den egentlig ville "der ute". Hvis hunden kan gå pent i bånd, kanskje litt foran deg i bånd, helt frem til en fristelse (annen hund, godbitskål osv) og respondere på kommandoer på veien, og la deg kalle inn på den korte avstanden og bli gitt tillatelse til å gå frem til fristelsen igjen, så ligger du bedre inn ift å kalle inn løs og på litt lengre avstand i den situasjonen også. Kan hunden IKKE høre på deg i bånd og nær ved fristelsen så er det ingen vits i å teste en lengre innkalling engang...

Hold ut, det nytter!!

GoldenTheo:

Theo er snart 16 månder

Aase_Lange:

Veldig enig med Yozzy.


Hvis dere har kommet inn i litt feil spor, og hunden har fått en del øvelse i å ignorere den gamle vanlige kommandoen, så er det sjelden dumt å starte på nytt med et helt nytt innkallingsord. (I aller verste fall kan du jo alltids gå tilbake til det gamle.) Eller en helt ny type lyd, som en fløyte. Jeg er stor fan av fløyte til "nødinnkalling". Jeg liker også å ha mange innkallingsnivåer (tror jeg har 5 nå?), noen både jeg og hunden kan slurve litt med, og noen som er mer "alvorlige" og som blir trent og forsterket deretter. Jeg elsker å gå med løs hund, der det er noenlunde trygt og lovlig, og er derfor innkallingsfanatiker.

Samme her. Vi har vel i hvert fall fire forskjellige vi også :) Veldig lurt. Samme med det å starte ny kommando. 

Jeg har ikke lest gjennom, bare skummet, men tenker umiddelbart etter overskriften at det er du som gjør noe galt, og kanskje har en hund som kanskje krever ekstra i forbindelse med det ene eller det andre. Dersom du ikke klarer å se hva det er selv, og ikke finner forbedringsmuligheter gjennom å lese og spørre så tror jeg at jeg ville tatt noen privattimer og fått noen til å se på treningen min?

GoldenTheo:

Jeg vet ikke hva jeg skal gjøre egentlig. Har nettopp komt inn fra en treningsøkt ute, innkalling. Vi gikk litt rundt og jeg testet han. Han kommer stortsett når jeg roper, når han ikke er så langt borte. MEN, når han får nesa ned i bakken er det gjort. Da lever han i sin egen boble. Ørene er stengt og han er ikke åpen for noe. Han er rett og slett helt i sin egen verden og nekter å høre på meg.

I dag var jeg super gira på innkallingstrening. En pose godis, en tauknute, klikker og en stor dose motivasjon og positiv innstilling. Hunden var i langline og vi var i gang. Som sagt, går det veldig greit, intill han får nesa i bakken, da får jeg ikke kontakt med han før han er ferdig. Han kom med en gang jeg ropte. Han kommer løpende mot meg med logrende hale og toucher hånda mi (håndtarget). Han får godis, ros og ett klapp.

Tingen er at han ikke kommer, for han blir så utrolig distrahert av lukter og ting han ser. Jeg har prøvd alt. Jeg løper andre veien, gjemmer meg, roper, vifter med armene og prøver å gjøre meg veldig spennende. Lokker med godis og leker. Men han bare ser dumt på meg før han setter nesa i bakken igjen. Det går veldig greit så lenge han ikke blir distrahert av lukter osv. Han er også utrolig opptatt av å markere over alt.

Motivasjonen er helt på bånn og jeg vet ikke helt hva jeg skal gjøre.

Han kommer ikke når:

- Han ser noe spennende

- Lukter noe

- Når han finner ut at han har lyst å gå ett sted

Han kommer når:

- Det ikke er så lang avstand

- Det er lite distraherende ting

Jeg har det på samme måte,men min er snart 3 år.Han hadde (og har) grunninnlæringen på plass,og er jo foråvidt lydig,(dette siden jeg har vært litt sløv..),men innkallingen er ..ja,borte..
Om jeg snur meg og later som jeg ikke vil vente,så kommer han derimot løpende i full fart,såhan liker ikke å være alene.
Noen her som har gode råd?