Hej!

Jag har en inackorderad flat coated retriever, som ska till Island och användas till fågeljakt. Han har bott här sedan årsskiftet när han var 9 v och han flyttar i maj. Nästa vecka blir han 5 månader. Jag är erfaren med lydnad och klickerträning (har Aussie och tävlar), men kan absolut inget om jakt.

Även hans lillmatte (isländska 14 år) bor här under dessa månader, för det är hon som ska träna vovven. Det är en klok och bra tjej, men hon är nu frusterad för att det går så sakta med den "grundläggande" träningen. Hon har varit på helgkurs för valpar som är blivande jakthundar och också varit åskådare på några clinics, men det verkar inte ha givit henne inspiration och vägledning nog.

Valpen är rar och mycket lugn och verkar inte ha någonting som den riktigt går igång på. Lite som "tjuren Ferdinand". Men han har bra kontakt och är följsam på promenader både med och utan koppel. Matte har mest belönat med godbitar och inte lek som belöning. En anledning till det, är att vissa säger att hon inte bör belöna en apporterande fågelhund med kamp, bollar etc, så då vill hon inte göra det. Själv vet jag alltså inte vad som gäller för en apportör och kan inte ge råd.

Hur skulle ni erfarna förhålla er? Är det kanske rent av bra att han är lugn? Jag fokuserar själv mycket på att min hund har den attityd som jag vill ha och att vi har jättekul tillsammans. Utifrån det fick träningen växa fram när hon var valp. Vilken attityd vill man att en apportör ska ha? Och i så fall, kan man låta annat vänta och belöna rätt attityd? Hur viktigt tycker ni att det är att man börjar i tidig ålder med en träning som är inriktad på fågeljakt? Han apporterar t ex inte spontant. Hur skulle ni göra med det? Att hetsa upp honom med lek är kanske inte "tillåtet"? Som det nu är, verkar både valp och matte tycka att apporteringsträningen är tråkig:(

Tacksam för alla tips och idéer! Ber om ursäkt för mina okunniga frågor

Jag blir tokig! Det fungerar inte laengre att skriva inlaegg med svenska tecken. Ni faar foersoeka gissa vilka kumelurer som betyder aa (å) ae (ä) och oe (ö)

Da skal det være i orden med svenske tegn

Ingen som har gode råd her? Jeg har litt av det samme problemet selv, men belønner med lek også men sliter med å få opp lekeintensiteten... (har en jaktlabrador som ikke skal brukes til jakt)

Jeg har fått tipss om å lese "Från val til stjärna" så har begynt nå...

...men jag gav upp efter första fjärdedelen. Jag har läst så många bra böcker som var för sig tagit upp det som finns inledningsvis i "Från valp till..." så den kändes inte inspirerande. Men jag är väl bara bortskämd

Hoppas att det snart dyker upp någon jaktkunnig som har bra tips!

Å belønne en apportør med ball eller drakamp pleier ikke å vøre problem. I alle fall ikke de apportørene som jeg kenner. Bare vær obs på at dere bytter til dere leken når dere er ferdig, f.eks med en godbit, da unngår man at selve apporteringen blir ødelagt.

Kickiliten:

...men jag gav upp efter första fjärdedelen. Jag har läst så många bra böcker som var för sig tagit upp det som finns inledningsvis i "Från valp till..." så den kändes inte inspirerande. Men jag är väl bara bortskämd

Hoppas att det snart dyker upp någon jaktkunnig som har bra tips!

Kjenner til problemet, synes utrolig mange hundebøker tar for seg det samme. Jeg har ikke helt kommet igang med denne boken så har ikke noen mening her enda... Kanskje man må lese de som ukeblader, begynne bakerst 

Men jeg ser heller ikke helt at det skal være noe problem å belønne apportører med lek, jeg skal ikke jakte men er interessert i en skikkelig stødig apport, men ser ikke helt motsetningen og leker gjerne som belønning. 

men jeg ser at min hund har enkelte øvelser hun synes er mer moro enn annet, som for eksempel å gå slalom mellom bena, så når jeg ser hun begynner å dabbe av litt kjører jeg noen runder med slalom for å få opp giret litt... 

Grunnen til at mange fraråder å belønne de apporterende fuglehundene med lek og ballkasting er at de kan gire seg veldig opp og bli stresset. Det er selvfølgelig rom for å se an den enkelte hunden, men vær obs på hundens forventnings- og stressnivå.

En retriever skal forholde seg rolig mesteparten av jakten og kunne sitte i ro selv om det skytes fugler rundt den. En ivrig retriever som har blitt giret opp på å løpe etter baller som blir kastet etc. vil selvfølgelig ha problemer med å takle dette.... Og en retriever som ikke takler dette setter seg selv i fare for å bli skutt....

Retrieveren skal gå fot, men ikke med kontakt med eier, hunden skal markere vilt som faller for senere å apportere det. Hunden skal sitte på kommando uansett situasjon og avstand fra fører.

I prinsippet er det viktigste vi gjør med retriever-valpene våre ro-trening og grunndressur. Apporten kommer av seg selv, det er jo dette retrieveren er avlet for.

(Det er mange som anbefaler å vente med jakt-trening til hunden er et år, og fokusere på grunndressur det første året.)

Men det er mange elementer ved jakt-treningen som er vel så spennende å trene på som apport biten! Dirigering, fløytesignaler, søk, fvf på trange stier, holde fast, avlevering osv. Men IKKE kast ting som hunden får løpe etter....

Anbefaler boken "Retrieveren som apportør", selv om en del av stoffet er litt utdatert.

Jag har själv en golden, tyvärr inte egen erfarenhet av jaktträning, men jag har pratat med andra angående ex. kamplek etc och jag har då inte själv märkt att det skulle vara något problem - tvärtom en alldeles utmärkt sätt att belöna. Finns en bok bl. a på Canis Positive Gun Dogs - där kan man hitta mycket angående just klickerträning och då i första hand apporterande. Men teoretisk så borde det vara så att man får jobba mycket med stimuluskontroll och passivitetsträning. Men som sagt var jag har då inte märkt någon skillnad gällande apporteringen. Men jag vet att många som tränar traditionellt pratar om att hunden kan bli "hård i bettet", om det ligger något i det eller ej?